
DET FAKTUM ATT mer än hälften av de doktorsexaminerade idag lämnar högskolan för ett arbetsliv i det omgivande samhället motiverar ytterligare att lärosätena bör erbjuda de blivande doktorerna vägledning. Det gör även de nya resultaten från Doktorandspegeln som visar att drygt 60 procent av doktoranderna inte alls eller i liten utsträckning har diskuterat framtidsplaner med sin handledare. Drygt 30 procent anger också att de oroar sig för att bli arbetslösa efter examen.
Men vad är då arbetslivsvägledning/karriärplanering? Det är inte Högskoleverkets sak att ha åsikter i den frågan men vi kan spekulera. Det behöver kanske inte vara helt separerat från doktorsutbildningen utan till viss del ett förhållningssätt inom den? Det kan handla om ett kursutbud som vidgar vyerna, eller seminarier där alumner ger en bild av det breda arbetsliv som finns efter examen och det kan också vara individuella vägledningssamtal. Det handlar inte om att frånta en hjälplös och passiv doktorand ansvar utan stödja för att se möjligheter.
För att omsätta doktorandernas kunskap på ett optimalt sätt, både inom högskolan och i det övriga samhället, är det rimligt att lärosätena erbjuder sina doktorander stöd inför deras inträde i arbetslivet.
Karin Holmvall
utredare, Högskoleverket