Ställs det för låga krav på studenterna?
Västerbottens-Kuriren
2007-04-19
I debatten om den högre utbildningen hävdas ibland att vissa utbildningar ställer för låga krav på studenterna. Detta har också framskymtat i Högskoleverkets utvärderingar. Att studenter anses ha för svaga förkunskaper har också uppmärksammats inom vissa utbildningsområden. Nu finns också en bild över hur studenterna själva uppfattar situationen.
Studentspegeln 2007, en uppföljare till den studentundersökning som Högskoleverket publicerade för fem år sedan, bygger på enkätsvar från 6 220 studenter vid svenska universitet och högskolor. Glädjande nog visar undersökningen att mycket uppfattas vara bra inom grundutbildningen och har blivit bättre jämfört med 2002
Men den visar också att nästan 40 procent av de studenter som är registrerade för heltidsstudier inte tycker att studierna motsvarar heltidssysselsättning. Det är en ökning jämfört med 2002 då andelen var 33 procent. Dessa studenter finns framförallt inom humaniora och teologi, samhällsvetenskap samt lärarutbildning. Det har också skett en ökning av andelen som arbetar samtidigt som de studerar på heltid, från 40 till 43 procent.
Heltidsstudenterna uppger att de i genomsnitt lägger ned mellan 21 och 25 timmar på sina studier per vecka. Däremot är det många blivande läkare, tandläkare eller apotekare som uppger att de lägger ned mer än 30 timmar per vecka på sina studier - 58 procent. Det är alltså stora skillnader mellan olika utbildningsområden. Har samhället, och studenterna, råd att inte utnyttja studietiden bättre?
Oavsett utbildningsområde gäller att kvinnliga studenter lägger ner mer tid på förberedelser och deltagande än manliga. Kvinnor upplever också oftare än män att studietakten är för hög. På civilingenjörsutbildningen är skillnaden särskilt tydlig, där 58 procent av kvinnorna jämfört med 29 procent av männen anser att studierna går för snabbt fram. Manliga civilingenjörsstudenter tycker också i högre grad att det är lätt att bli godkänd på kurserna; 31 procent mot 16. Detta torde knappast vara ett uttryck för könsskillnader i studieförutsättningar, utan snarare en skillnad i självbilden. Som kontrast finner man i den officiella statistiken över högre utbildning att kvinnorna har bättre betyg och klarar studierna i högre utsträckning jämfört med männen.
Nära hälften av alla studenter tycker att det är lätt att bli godkänd på kurserna och inom lärarutbildningarna är andelen närmare 60 procent. Cirka en femtedel av studenterna upplever att studierna ställer för låga krav. De högsta andelarna finner man inom utbildningar vid Sveriges lantbruksuniversitet (23 procent) och samhällsvetenskap (21 procent) samt lärarutbildning (19 procent). Bland dem som studerar till civilingenjör, läkare, tandläkare och apotekare är det dock få som anser att kraven är för låga.
Genom Studentspegeln får man också intrycket att examinationen inte utnyttjas som en kunskapskälla för att bättre förstå undervisningen, undervisningsprocessen och målen med undervisningen. Återkopplingen blir lätt mekanisk i den meningen att resultaten återförs, men utan att dessa tolkas och diskuteras. Det är kanske dags att arbeta fram riktlinjer som handlar om examinationens kvalitet?
Mot bakgrund av den mångåriga debatten om forskningsanknytning av högre utbildning är det också ett nedslående resultat att över hälften av studenterna inte tycker sig ha stimulerats till att ta del av aktuell forskning,
Med allt detta sagt framträder en bild av att den högre utbildningen inte fungerar optimalt. Beror resultaten på att studenterna inte erbjuds undervisning i tillräcklig omfattning? Eller får studenterna inte tillräcklig inskolning i vad det egna ansvaret innebär för att utnyttja studietiden?
Mot bakgrund av resultaten i Studentspegeln, och med stöd i många andra rapporter, är det dags att föra en seriös diskussion om hurdan grundutbildningen vid våra universitet och högskolor är och vad den kan och bör vara. Och att sedan inte stanna där utan också i handling visa att man är beredd till kvalitetshöjande åtgärder.
Studentspegeln 2007, en uppföljare till den studentundersökning som Högskoleverket publicerade för fem år sedan, bygger på enkätsvar från 6 220 studenter vid svenska universitet och högskolor. Glädjande nog visar undersökningen att mycket uppfattas vara bra inom grundutbildningen och har blivit bättre jämfört med 2002
40 procent anser inte att studierna motsvarar heltid
Men den visar också att nästan 40 procent av de studenter som är registrerade för heltidsstudier inte tycker att studierna motsvarar heltidssysselsättning. Det är en ökning jämfört med 2002 då andelen var 33 procent. Dessa studenter finns framförallt inom humaniora och teologi, samhällsvetenskap samt lärarutbildning. Det har också skett en ökning av andelen som arbetar samtidigt som de studerar på heltid, från 40 till 43 procent.
Stora skillnader mellan utbildningsområden
Heltidsstudenterna uppger att de i genomsnitt lägger ned mellan 21 och 25 timmar på sina studier per vecka. Däremot är det många blivande läkare, tandläkare eller apotekare som uppger att de lägger ned mer än 30 timmar per vecka på sina studier - 58 procent. Det är alltså stora skillnader mellan olika utbildningsområden. Har samhället, och studenterna, råd att inte utnyttja studietiden bättre?
Kvinnor lägger ner mer tid
Oavsett utbildningsområde gäller att kvinnliga studenter lägger ner mer tid på förberedelser och deltagande än manliga. Kvinnor upplever också oftare än män att studietakten är för hög. På civilingenjörsutbildningen är skillnaden särskilt tydlig, där 58 procent av kvinnorna jämfört med 29 procent av männen anser att studierna går för snabbt fram. Manliga civilingenjörsstudenter tycker också i högre grad att det är lätt att bli godkänd på kurserna; 31 procent mot 16. Detta torde knappast vara ett uttryck för könsskillnader i studieförutsättningar, utan snarare en skillnad i självbilden. Som kontrast finner man i den officiella statistiken över högre utbildning att kvinnorna har bättre betyg och klarar studierna i högre utsträckning jämfört med männen.
För lågt ställda krav i vissa utbildningar?
Nära hälften av alla studenter tycker att det är lätt att bli godkänd på kurserna och inom lärarutbildningarna är andelen närmare 60 procent. Cirka en femtedel av studenterna upplever att studierna ställer för låga krav. De högsta andelarna finner man inom utbildningar vid Sveriges lantbruksuniversitet (23 procent) och samhällsvetenskap (21 procent) samt lärarutbildning (19 procent). Bland dem som studerar till civilingenjör, läkare, tandläkare och apotekare är det dock få som anser att kraven är för låga.
Återkopplingen behöver bli bättre
Genom Studentspegeln får man också intrycket att examinationen inte utnyttjas som en kunskapskälla för att bättre förstå undervisningen, undervisningsprocessen och målen med undervisningen. Återkopplingen blir lätt mekanisk i den meningen att resultaten återförs, men utan att dessa tolkas och diskuteras. Det är kanske dags att arbeta fram riktlinjer som handlar om examinationens kvalitet?
Återkoppling verkar för övrigt inte vara en självklar del av undervisningen. Över 50 procent av studenterna har i liten grad upplevt sig få muntlig eller skriftlig feedback på sina studieresultat inom rimlig tid.
Forskningsanknytningen upplevs som svag
Mot bakgrund av den mångåriga debatten om forskningsanknytning av högre utbildning är det också ett nedslående resultat att över hälften av studenterna inte tycker sig ha stimulerats till att ta del av aktuell forskning,
Med allt detta sagt framträder en bild av att den högre utbildningen inte fungerar optimalt. Beror resultaten på att studenterna inte erbjuds undervisning i tillräcklig omfattning? Eller får studenterna inte tillräcklig inskolning i vad det egna ansvaret innebär för att utnyttja studietiden?
Kanske finns det ett samband med den stora utbyggnaden av grundutbildningen som skett under senare år och som inneburit mindre lärartid och resurser per student?
Dags för en seriös diskussion om grundutbildningen
Mot bakgrund av resultaten i Studentspegeln, och med stöd i många andra rapporter, är det dags att föra en seriös diskussion om hurdan grundutbildningen vid våra universitet och högskolor är och vad den kan och bör vara. Och att sedan inte stanna där utan också i handling visa att man är beredd till kvalitetshöjande åtgärder.
Sigbrit Franke, universitetskansler
Gunilla Jacobsson, projektledare Högskoleverket
Kommentera artikeln:
Senast uppdaterad: 2008-11-05
Innehållsansvar: johanb, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Innehållsansvar: johanb, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Skriv ut
Högskoleverket Besöksadress: Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
