9 december 2011

• Deltagare
  
  • Gäster
    
• 1. Inledning
  
• 2. Svenska för inkommande studenter och lärare
  
  • Undervisning i svenska vid Stockholms universitet
    
  • Enkät till svenska lärosäten om undervisning i Svenska
    
  • Undervisning i svenska vid Högskolan i Borås
    
  • Frågor och kommentarer
    
• 3. Undervisning på engelska — problem och åtgärder?
  
  • Program som ges på engelska vid svenska lärosäten
    
  • Studenternas åsikter om undervisningens kvalitet
    
  • Språkstöd till inkommande studenter
    
  • Två lärosäten om språkstöd till lärare
    
  • Frågor och kommentarer
    
• 4. Migrationsfrågor
  
• 5. Hearing 2012
  
• 6. Övriga frågor
  
• 7. Summering och avslutning
  

Deltagare

Gäster

1. Inledning

2. Svenska för inkommande studenter och lärare

Undervisning i svenska vid Stockholms universitet

Det finns tre tydliga grupper av studenter som inte har svenska som sitt första/bästa språk:

1. Internationella studenter som har svenska som främmande språk. En del av dem har läst svenska som främmande språk på sina hemuniversitet.  
2. Invandrade studenter som har svenska som andraspråk. Omkring 20 procent av befolkningen i Sverige har utländsk bakgrund och en betydande andel studenter i högskolan har svenska som andraspråk.
3. Heritage speakers som kommer från svenska familjer som bott utomlands, men inte har svensk gymnasieexamen. De är i många fall inte behöriga i svenska eller har problem att skriva svenska.

Kurser och stöd i svenska behövs dels före studier i Sverige för kvalitetssäkring, dels under studierna med extra språkstöd eller ibland som särskilda kurser för utländska akademiker. Det är en utmaning för högskolan att möta de olika behov som finns när studenter med så olika bakgrunder ska sitta i samma klassrum.
 
Samverkan mellan lärosätena skulle enligt Gunlög kunna ge bättre kvalitet och större likvärdighet. Nu kan t.ex. behörighetskraven i svenska skilja sig åt mellan lärosätena.

Enligt en rapport från Riksrevisionen saknas det styrning när det gäller lärosätenas ansvar för undervisning i svenska. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att "tydliggöra ansvaret för och omfattning av undervisningen i svenska för de internationella studenter som finns vid svenska lärosäten". Det är endast inom Erasmusprogrammet som det finns regelverk om att undervisa svenska för internationella studenter.
 
Se också presentationsfil »
 

Enkät till svenska lärosäten om undervisning i Svenska

Kartläggningen visar att vid 32 lärosäten erbjuds undervisning i svenska. I 80 procent av fallen ger kurserna ECTS-poäng. Kurserna ges oftast dagtid medan sju lärosäten ger sommarkurser och ett lärosäte ger utbildning på distans. Kurserna erbjuds i första hand till utbytesstudenter, men också till freemover-studenter, doktorander och forskare samt andra studenter utan behörighet i svenska. Platserna räcker dock inte till för alla inkommande studenter och forskare.

Enligt enkätsvaren erbjuds undervisningen i form av grundläggande språkkurser, kurser om Sverige, behörighetsgivande kurser samt språkstöd. Vidare visar undersökningen att intresset för att läsa svenska bland de inkommande studenterna sjunker i takt med att de inser att engelskan är gångbar i alla sammanhang i Sverige. Att kurserna ligger utöver programstudier och ger en stor arbetsbelastning är en annan orsak.

Studenternas kunskaper i svenska och intresse för Sverige tas inte alltid tillvara av de mottagande lärosätena i Sverige. Studenterna erbjuds ofta automatiskt att läsa sina kurser på engelska. Studenterna borde ges möjligheten att läsa både på svenska och engelska, erbjudandet borde vara parallellspråkigt.
 
Enkätundersökningen visar att det finns ett behov av att samordna undervisningen i svenska i Sverige, att åstadkomma en samordning med utländska lärosäten som erbjuder kurser i svenska, samt att formalisera utbyten och nätverk mellan svenska och utländska lärosäten.
 
Visst samarbete förekommer mellan lärosäten. För kvalitetssäkring av behörighetsgivande kurser finns t.ex. ett samarbete mellan Stockholms universitet och Malmö högskola.
 
Vidare informerade Charlotta om TISUS som är ett behörighetsgivande test i svenska språket. Det startade 1982 och utvecklas och administreras av Stockholms universitet som ett uppdrag från regeringen, även om man inte får några särskilda medel för detta. Testet är avsett för studenter med utländsk gymnasieutbildning som planerar att söka till akademiska studier i Sverige och som saknar betyg i svenska. Testet kan göras på sju lärosäten i Sverige och dessutom i 45 andra länder.

I marknadsföringen är det viktigt att tänka på att undervisning i svenska och Sverigekunskap förekommer vid drygt 220 universitet runt om i världen och berör runt 35 000 studenter.
 
Se också presentationsfil »

Undervisning i svenska vid Högskolan i Borås

Hösten 2009 infördes intensivkurser för nybörjare om 7,5 hp inom ramen för Erasmus (s.k. EILC-kurser). Kursen gavs tre veckor före terminsstart och det fanns sedan möjlighet att delta i fortsättningskurser under terminen. Samarbete med Göteborgs universitet startades.

Läsåret 2010/2011 startades parallella nybörjarkurser och en fortsättningskurs per termin. Kurserna gavs nu vid alternativa tidpunkter under veckan. Samarbete kring schemaläggning ökade möjligheterna att ge kurserna vid olika tidpunkter. Höstterminen 2011 har antalet deltagare i nybörjarkurserna i svenska minskat p.g.a. införandet av studieavgifter.

Susanne redogjorde också för undervisning i svenska som andraspråk för masterstudenter (SAM, 7,5 + 7,5 hp). Kurserna gavs med inriktning mot "samhälle och arbetsliv". Högskolan planerade att fortsätta dessa kurser, men så blev det inte. Susanne har nu till uppgift att kontrollera efterfrågan inför en eventuell nystart ht 2012.

Högskolan har även givit kursen SAS, Svenska som andraspråk för nybörjare, som förberedelse för akademiska studier inom teknikområdet. Kursen innebar heltidsstudier under 40 veckor. Erfarenheterna av denna kurs är mycket goda. Det visade sig bl.a. vara fullt möjligt att nå färdighetsnivån C1 efter ett års studier. Denna typ av intensiva kurser blir svårare att ge p.g.a. de nyligen införda studieavgifterna.

Vidare finns vid Högskolan i Borås kursen ÖSA (en del av InvandrarAkademin) som är högskolans kurs för utländska akademiker. Den ger 60 hp men kan inte vara en del i en examen. På uppdrag av Arbetsförmedlingen arrangeras PUA, Projekt utländska akademiker, vilket är en arbetslivsinriktad kurs med behörighetstest. Slutligen ger man SFUA, Svenska för utländska akademiker, som är ett samarbete med Komvux. Deltagarna läser 40 hp på högskolan.

Susanne framförde svenskundervisning ej bör vara en fråga för enskilda lärosäten, utan hanteras på nationell nivå. Ett gemensamt grepp bör tas om vad som är hinder och möjligheter. Behövs det en ökad styrning och tydlighet?

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det är viktigt med både nationell och internationell samordning av svenskundervisningen, samt med fortbildning för undervisande lärare på lärosätena.
 
Se också presentationsfil »

Frågor och kommentarer

Charlotta Johansson påpekade att hanteringen vad gäller avgifter för testet varierar mycket. Hon menade att ansvaret för detta behöver bli tydligare. Monica Wirkala frågade om det finns stöd för att ta ut avgifter.
 
Annika Pontén ansåg att presentationerna tydligt visat att verksamheten är komplex. Hon undrade bl.a. vilka incitament och vilka uppdrag som egentligen finns för lärosätena att bedriva dessa kurser, vad som är önskvärt ur en nationell synvinkel och vilka samarbeten man skulle kunna tänka sig.

Mats Edvardsson svarade att det i de flesta avseendena måste vara ett uppdrag för lärosätena, inte minst att klargöra uppdragen, att reda ut vad man vill uppnå med kurserna och finna lämpliga samarbetsformer med andra aktörer. Ett motiv för att reda ut detta är det faktum att verksamheten är en främmande fågel på många institutioner.

Charlotta Johansson berättade att organisationen Svenskt näringsliv har kontaktat Svenska institutet för att diskutera behovet av utbildning i svenska för dem som vill arbeta i Sverige. Man framförde att sådan utbildning är mycket viktig för näringslivet.

Gunlög Sundberg ansåg att det behövs någon form av gemensamt arbete omkring vad som krävs för att uppnå behörighetsnivå i svenska. Det bör inte lämnas till varje enskilt lärosäte att hantera. Fredrik Andersson höll med om att behörighetsfrågan kan vara ett problem, men påpekade att exemplet från Borås visar att det kan finnas många intressenter på det lokala planet och att vissa frågor därför med nödvändighet måste hanteras på varje enskilt lärosäte. 

Hans Pohl påpekade att forskarnas behov av språkutbildning kommer i skymundan. Carina Hellgren konstaterade att de frågor som har förts fram hittills framförallt har rört utbildningen. Det finns dock inga hinder att ta upp frågor som gäller forskningen och forskarna. Gunnar Enequist påpekade att frågor om doktorander har varit uppe tidigare, liksom frågor om utländska forskares visum-problem vid deltagande i forskningskonferenser som arrangeras i Sverige. 

Gunnar Enequist föreslog att sekretariatet för Forum skulle få i uppdrag att samla representanter för SUHF och Svenska institutet för att diskutera om det finns behov av och utrymme för någon form av sektorsövergripande insatser när det gäller undervisning i svenska för utländska studenter och lärare. Forum accepterade förslaget.

3. Undervisning på engelska — problem och åtgärder?

Program som ges på engelska vid svenska lärosäten

Det är främst inom det tekniska området och ingenjörsutbildningarna som undervisningen ges på engelska, och det verkar vara svårt att rekrytera svenska studenter till dessa program. Det finns även undervisning i program inom naturvetenskap, ekonomi, samhällsvetenskap och humaniora, dock inte i samma utsträckning som inom det tekniska området. Som exempel kan nämnas att vid KTH har antalet program med engelska som undervisningsspråk minskat. Nu ges ca en femtedel av kurserna på avancerad engelska.

Niklas Tranaeus kompletterade med att kort beskriva den databas över program på engelska som Svenska institutet har. Den innehåller just nu 645 masterprogram som erbjuds på engelska. Niklas påpekade att av dessa kan vissa kanske aldrig kom igång. Tyvärr finns ingen information om vilka det i så fall gäller i databasen. Vidare finns 41 program på grundläggande nivå som erbjuds på engelska. Det ska jämföras med uppgiften från VHS om att det finns 30 sådana program.

Programmen fördelar sig på följande områden:
Teknik 234
Naturvetenskap 119
Ekonomi/samhällsvetenskap 166
Humaniora 144
Tvärvetenskap 40

Se också presentationsfil »

Studenternas åsikter om undervisningens kvalitet

I undersökning framkommer att 93 % av de utländska studenter som studerar i Sverige är nöjda med den engelska som lärarna talar. Niklas lyfte fram att det enligt studenterna är lättare att förstå lärare som inte har engelska som modersmål, eftersom talet blir långsammare och tydligare. God pedagogik är också en fördel för läraren eftersom den kan uppväga eventuella språkliga brister. Slutligen menade Niklas att förväntningarna på kvaliteten i undervisningen troligen är högre bland betalande studenter, än bland utbytesstudenter.

Under hösten 2011 genomfördes en ny omgång av ISB. Denna gång deltog 14 svenska lärosäten, mot 16 som deltog hösten 2010.

Se också presentationsfil »

Språkstöd till inkommande studenter

KTH ger totalt ca 70 kurser i svenska och 14 kurser i engelska per år. Man ger även kurser för lärare i muntlig engelska, i att framställa undervisningsmaterial på engelska och erbjuder särskild återkoppling på deras undervisning. Tyvärr är det få lärare som deltar vilket bl.a. kan bero på tidsbrist, på att det inte finns behov av kursen eller t.o.m. ointresse. Det kan dessutom vara svårt att skilja på brister när det gäller färdigheterna i engelska och behov av att utveckla pedagogiken. Det är kanske dags att föra in kurser i engelska bland de högskolepedagogiska kurserna resonerade Rebecca
 
KTH ger även kurser i svenska för lärare och forskare som inte har svenska som modersmål. Det är ett starkt tryck på dessa kurser, inte minst från utländska doktorander. För närvarande är det 180 doktorander som läser svenska med naturvetenskaplig/teknisk inriktning. Högskolan har också beslutat att en kurs i vetenskaplig kommunikation är obligatorisk för doktoranderna.  
 
Kurserna i engelska är nivågrupperade enligt Europarådets nivåskala. Den är indelad i sex nivåer där den första, A1, är den grundläggande nivån medan nivå C2 motsvarar en infödds språknivå. Kurs BI och B2 har lockat flest utländska studenter, och i kurs C1 är det en jämn fördelning mellan svenska och utländska studenter.

Rebecca redovisade också några problem med kurserna i engelska. Till problemen hör att kunskaperna i engelska är låga hos många inkommande studenter varför kravnivån har höjts från 500 till 570 på TOEFL-testet. Vidare är det stora skillnader i kunskapsnivåerna hos olika studenter vilket gör det svårt att sätta samman studiegrupper. Studenterna har brist på tid vilket gör att de inte deltar i de kurser i engelska som erbjuds och att de hoppar av kurserna för att de inte kan tillgodogöra sig poäng för dem. Ett stort problem är också att KTH pga. bristande ekonomiska resurser inte kan erbjuda tillräckligt många kurser som är frivilliga för studenterna.

Tänkbara lösningar på problemen kan vara att skapa utrymme i studenternas schema så att de kan delta i kurserna, att integration av ämnesinnehåll och språk fungerar "åt båda hållen", att stöd för engelska kan integreras i kurserna i vetenskaplig kommunikation, att tillgodoräknande skrivs in i avtalen med studentens hemuniversitet, att grupperna görs mindre och att man inrättar en "Språkverkstad".

Se också presentationsfil »

Två lärosäten om språkstöd till lärare

Uppläggningen av språkstödet skiljer sig åt mellan de två lärosätena genom att Lunds universitet har en sammanhållen pedagogiskt inriktad kurs, Teaching and Learing Through English, medan Chalmers har flera olika kurser som ges av olika instanser vid lärosätet och där vissa kurser är obligatoriska. Vid Lunds universitet pågår också introduktion av en webb-resurs för lärare och studenter, kallad AWELU. Den ska avlasta lärarna genom att studenter som behöver språkstöd ska kunna hänvisas dit.

Också ifråga om finansiering av språkstödet till lärare skiljer sig lärosätena åt. Vid Lunds universitet finansieras utbildningen av varje fakultet och inom ramen för respektive lärares medel för kompetensutveckling. När det gäller deltagandet är det stort vid Chalmers i de kurser som är obligatoriska och ges inom ramen för den högskolepedagogiska utbildningen. I de övriga kurserna är det mycket mer begränsat.  Vid Lunds universitet har deltagandet varierat mellan åren, vilket delvis kan vara en fråga om hur mycket man marknadsfört sina kurser. Även villkoren för att delta skiljer sig åt, men gemensamt är att lärarna på ett eller annat sätt deltar i kurserna på "egen tid".

Sara framhöll som det största problemen när det gäller språkstöd till lärare deras svårigheter att frigöra tid för att delta i kurser. Hon menade att lärarna både har behov av och vill diskutera sin undervisning och den forskning som finns på området. Magnus lyfte för sin del fram lärarnas brist på insikt om sina egna behov av utveckling på detta område men också att institutionerna inte medverkar tillräckligt mycket i att möjliggöra lärarnas deltagande. 
 
Avslutningsvis var det tydligt att samarbete mellan lärosäten saknas när det gäller språkstöd till lärare.
 

Frågor och kommentarer

4. Migrationsfrågor

Anders Ahlstrand och Anita Engström berättade att lärosäten rapporterar att tredjelandsstudenterna upplever problem, dels med att få uppehållstillstånd till det land där de ska bedriva sina utbytesstudier, dels med ansökan om förlängning av uppehållstillståndet i Sverige.

Anita påpekade att det råder en osäkerhet bland studenter och lärosäten om vad som gäller när studier ska bedrivas även i ett annat Schengenland. Möjligen finns det en föreställning om att medlemsstaterna har en gemensam lagstiftning som reglerar frågan om uppehållstillstånd för exempelvis studier. Så är inte riktigt fallet.

Det finns ett gemensamt regelverk som säger att den som har uppehållstillstånd i en Schengenstat har rätt till fri rörlighet i övriga Schengenstater i tre månader under varje halvår. Det innebär att den som ska vistas i en annan medlemsstat under högst tre månader inte behöver söka uppehållstillstånd i det andra landet. Förenklat rör det regelverket således situationen när den studerande inte behöver ha uppehållstillstånd.    

De problem som upplevs av lärosäten/studenter förefaller dock i det aktuella sammanhanget röra situationen när någon form av uppehållstillstånd behövs, dvs. vid vistelser som överstiger tre månader. Det finns inte någon gemensam lagstiftning på detta område. Det är medlemsstaternas nationella lagstiftning som styr hur inresa och vistelse ska legaliseras. De nationella föreskrifterna ska dock stå i överensstämmelse med det s.k. studerandedirektivet (2004/114/EG) och dess tvingande bestämmelser. De enskilda medlemsstaterna har inte och behöver inte ha sinsemellan enhetliga bestämmelser om exempelvis proceduren för tillståndsgivningen.  Inte heller hur det erforderliga tillståndet ska betecknas (t.ex. uppehållstillstånd eller studentvisa).

Anita rekommenderade studenter som ska vistas i en annan medlemsstat under mer än tre månader att kontakta Migrationsverkets motsvarighet i det aktuella landet alternativt dess ambassad i Sverige för att få reda på vad som gäller.
Migrationsverket kan inte svara på frågor om andra länders nationella lagstiftning.

Om lärosätena och/eller utbildningssektorn anser att medlemsstaternas nationella regelverk är utformat och/eller tillämpas på ett sätt som inte står i överensstämmelse med direktivet är det troligen bäst att lyfta frågan i ett europeiskt sammanhang.

Det andra problemet dessa tredjelandsstudenter kan stöta på när de ska åka på utbyte är förlängningen av det svenska uppehållstillståndet. Det förekommer att tredjelandsmedborgare som har sökt förlängning av uppehållstillståndet i Sverige, och som har angett att han/hon den närmast följande tiden ska åka till annat land på utbyte, har fått avslag på ansökan om förlängt uppehållstillstånd. Motiveringen har varit att han/hon inte ska studera i Sverige.

Ett konkret fall gällde en student vid Karolinska institutet som fick avslag på sin ansökan om förlängning av uppehållstillstånd för läsåret 2011/12. Motiveringen var att han skulle åka på utbyte till Tyskland under ht -11. Studenten överklagade och Migrationsverket omprövade sitt beslut. Studenten beviljades uppehållstillstånd för den tid studenten skulle vistas i Sverige för att fortsätta sina studier, dvs.  vt -12. Migrationsverket ämnar tillämpa denna praxis i fortsättningen för de fall en förlängningsansökan även omfattar en längre utlandsvistelse.

Den rådande uppfattningen är att studenter som vet att de ska vara utomlandsunder en termin inte bör innefatta den tidsperioden i sin förlängningsansökan, utan begränsa ansökan till den tid när han eller hon åter ska vistas här i landet för sina studier. Det innebär inte att studenten måste eller ens bör avvakta med att lämna in sin förlängningsansökan tills det blir dags att återvända hit. Kommer förlängningsansökan in i god tid finns förutsättningar att det nya tillståndet hinner utfärdas innan studenten lämnar Sverige, så att han eller hon redan då har alla papper klara inför återresan hit. Studenten bör i sin ansökan specificera utbytestiden och tydligt ange att utbytet är en del av studierna i Sverige. Han eller hon bör också tala om vart uppehållstillståndskortet ska skickas. I annat fall är det hemadressen i Sverige som gäller. Det är även viktigt att Migrationsverket handlägger ansökan om förlängning snabbt.

En annan fråga som kan vara bra att klargöra är att en tredjelandsmedborgare vars svenska uppehållstillstånd har gått ut under utbytet i annat land, och som måste söka nytt uppehållstillstånd för att komma tillbaka till Sverige, kan göra det från det land studenten befinner sig i, dvs. studenten behöver inte söka från sitt hemland.

Se också presentationsfil »

5. Hearing 2012

6. Övriga frågor

7. Summering och avslutning

Utifrån medlemmarnas enkätsvar om datum för vårens första möte, och en önskan om bredast möjliga representation, föreslog sekretariatet att nästa möte ska hållas den 2/2 2012, kl. 12.30—16.00  på Högskoleverket. Medlemmarna accepterade detta.